Det är inte helt osannolikt att flera utav er är tok-bakis fter den klassiska festafton som den 26:e dec brukar vara.

Även om ni inte ligger och skakar i sängen så är ni förhoppningsvis lediga och har ni inte till vardags tid att lyssna på 1 timmes hiphop-podcast så har ni det kanske idag. Om inte annat se till att göra er den tiden för det här mina vänner är inget annat en classik!

Snoop sitter med Chipa Sounds och Peter Rosenberg a.k.a Juan Epstein och berättar magiska bakom kulisserna historier om bla Bad Boy vs Death Row-kriget på 90-talet, om när Jay-Z skrev “Still D.R.E” till doktorn, pimp-tips till Tiger Woods och mycket, mycket mer.

Köp en pizza eller ät Julbordsrester och lyssna.

Juan Epstein season 3 Episode 4 – The Christmas Snooptacular!

Podcast

Ladda ned

Eller lyssna streamat hos Rosenberg!

God fortsättning!

Sleepy

Så tar vi den en gång till… Live!

Classiks önskar dej och de dina en goooood juuuuuuuuul!

Sommaren 1992 flyttade jag ifrån roslagsmetropolen Norrtälje ut till en litet samhälle som heter Bergshamra som är en liten by instoppad mellan Norrtälje och Åkersberga. Detta gjorde att jag inte bara kom längre bort från den lilla krets homies som var nere med hiphopen, det medförde även att jag förlorade min kabel-tv och med det Yo Mtv Raps som var en av de få mediakanaler man hade för att hålla sig up to date med det senaste från staterna. Detta gjorde att jag började lyssna mer på radio och ett program som jag följde slaviskt under hela dess sändningstid var Mats Nileskärs Rap Attack som gick på p3 under onsdagkvällar 18-19. Programet var helt dedikerat till hiphopen och Mats körde denna show då Soul Corner tog sommarlov.

I garaget i huset jag bodde i hade vi en snickarbod där familjens bästa bandspelare stod, och det var där jag spenderade början på varje onsdagkväll laddad med tomma kassetband och förväntningar på vilken ny fet rap som Mats skulle spela.
Intervjuer med EPMD, KRS-One, Kool G Rap & DJ Polo och Ice-T varvades med de senaste tolvorna från Main Source, Fu-Schnickens och K-Solo, men det var ett segment i varje show som stod ut och det var avsnittet kallat “Veckans svenska”.
Här lyfte Mats fram inhemska artister som t ex Three Pieces Of A Puzzle, Swingfly och Sons Of Soul men det var först 15/7-92 som han centrerade en stor del av programmet till det första svenska hiphopskivbolaget som skulle göra ett massivt avtryck i historien. Nämligen Timebomb.

Under 25 minuter varvades intervjuer med grundaren och producenten Christian Falk samt snack med sveriges då mest respekterade MC, nämligen ADL.
Under slutet av intervjun väljer Mats att spela något som för mig är förmodligen den bästa svenska hiphoplåt som någonsin gjorts. Nämligen ADL’s “Should I Stay Or Should I Go”.
Lyckan över att ha denna låt på kassett blev dock inte långvarig för mig, då jag bara någon vecka senare lyckades med konststycket att inte bara få min Walkman att äta upp bandet utan att det även hände under lyssning av ovan nämda låt.
Det skulle dröja tills sommaren 2009 då en gammal vän till mig vid namn Alex Björneheim (känd i hiphopkretsar som han som pushade Dope Beats kassetterna på Big Apple Fashion i mitten av 90-talet) ringde mig och sa att han skulle göra sig av med lite vinyl och några lådor fyllda med kassettband.

Då jag vet att Alex var en trainspotter av rang när det begav sig, både när det gällde att printa ut egendesignade kassettomslag till alla plattor han kopierade på tapes till alla fattiga b-boys i Norrtälje samt när det gällde att spela in, datummärka och dessutom skriva ner låt för låt på alla radioshower han spelade in från radion.
Över några öl på hans veranda plöjde vi igenom hundratals kassetter tills vi hittade i mitt tycke, svensk hiphop holy grail!

17 år senare ger Classiks dig som inte hört denna pärla chansen att höra svensk hiphops bästa MC någonsin i en helt otrolig låt.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Tack till Soundhabitspro för nymastring.

/Grass

Vill du ta en andpaus (och kanske några glas) och koppla bort julhetsen för en kväll?

Då är imorgon kväll på Pleasant din typ av snöflinga!

Snön faller och julen närmar sig…
Vad känns mer rätt än att fly stressen in på softa Pleasant nu på tisdag kväll?
Välkomna in i värmen på Kammakargatan 9 för en afton i den gamla skolans tecken, med era värdar The Goonies – DJ Taro, ALoweThing och Myggan – bakom skivspelarna samt very special guests ADL och Alex Strehl, två äkta legendarer inom den svenska hiphopscénen. Tillsammans lirar vi 80- och 90-talets allra bästa hiphop-klassiker, RnB bangers, top dancehall tunes och hänger ut i den supertrevliga baren!

I väntan på nästa Classiks (som inte händer förens nästa år) så är det här den perfekta underhållningen. Missa inte!

Sleepy

Pinsamt sen den här söndagen också…

Jag har precis som er fullt upp med jul-fixande och därför ger jag inte ens en närmare beskrivning av denna 4:e och sista jullåten utan jag låter helt enkelt musiken tala för sej och lovar istället att återkomma med mer frekvent bloggande under dom lediga dagar som ligger framför oss…

Snoop Dogg & Nate Dog – Twas The Night Before Christmas

Sleepy

Dags att tända det 3:e ljuset till tonerna av ännu en en hiphop jullåt.

Om ni varit med sen 1:a advent så vet ni att jag undviker dom vanligaste klassikerna (Christmas in hollis, Christmas rappin’ etc) i den här följetongen och det mest för att jag utgår ifrån att ni har bra pejl på dom låtarna redan.

Den här söndagen beger vi oss faktiskt längre tillbaka än 90-tals hiphop som vi vanligtvis fokuserar oss på här och tar oss hela vägen tillbaka till 1988 och den tidens förmodligen starkaste och bästa crew, Marley Marls Juice Crew.

Big DaddyKane, Roxanne Shante och Mc Shan var några av rapvärldens hetaste namn på den tiden och någon på Warner Brothers (som då skötte distributionen av Cold Chillin’) tyckte det vore bra med lite hiphop på den annars pop/rock-baserade jul-plattan “Winter Warnerland.

Personligen så tycker jag det är oerhört underhållande och befriande att höra dessa top-mcs kicka lättsamma jul-rhymes och jag önskar att man hade kunnat få den varan med några av dagens stora namn. Tänk vad mycket mäktigare det varit om tex “Forever” varit en jullåt, hur fett hade inte det varit?

Cold Chillin’ Juice Crew – Cold Chillin’ Christmas

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Glad lucia!

Sleepy

Ikväll så är det alltså dags för De la Soul att återigen besöka huvudstan.

Rätta mej om jag har fel , men dom måste vid sida av TheRoots vara den hiphop-grupp som  besökt sverige flest gånger och dom har också, precis som The Roots, bjudit mej på några av dom bästa konsert upplevelser jag haft.

Det har definitivt inte alltid varit en bra liveakt utan berättar ofta själva om hur dom blev tvingade att lära sej under den resa som “3 ft high & rising” betydde. Det har gått 20 år nu. 20 ÅR. Det är en mycket lång tid och en del av er var inte ens födda då vilket för mej är en svindlande tanke.

De la soul är nog min G.O.A.T grupp. Visst har jag älskat många grupper mer och visst finns grupper som gjort enskilda album som varit bättre än något dom gjort men ingen annan inom genren har lika konsekvent gjort bra skivor och levererat live i 20 år och fortfarande är relevanta och gör bra musik. Jag menar, mellan “Plug tunin” från 1988 till  “Big Mouf” (som är en av årets topp 5 låtar, lätt) från i våras har dom släppt ifrån sej färre dåliga låtar än vad dom flesta andra klarar på ett enda album.

Lite rare De la-skit? Visst, ta den här!

De la soul – Clear lake audiotorium E.P

Kvällens gig på Göta källare är inget Classiks arrangemang men helt klart ett måste ändå. De la soul med ett band på 10 pers är i alla fall inget jag tänker missa.

Tänker du?

Sleepy

Plats: Backstage Pampas scenen Hultsfredsfestivalen

Tid: 12 Juni 1998

Rakim a.k.a The Microphone Fiend a.k.a The 18th Letter a.k.a The R a.k.a The God MC eller helt enkelt Ra, ni vet han hiphop-guden, är för första gången i Sverige.

Jag hade väntat ett helt hiphop-liv och jag är inte så mycket för att träffa artister jag gillar bara för att ta en bild egentligen men när skivbolagsrepresentanten som hade hand om Rakim styrde upp en blixtsnabb meet & greet tack vare Petters förfrågan så blev jag nästan lite nervös.

För er som är något yngre än mej kan jag förstå att det här ter sej märkligt och idag (framförallt efter den ovärdiga skit-platta han just släppt) så skulle jag nog inte bli lika hype men då var han fortfarande en MC vars namn fick dom största i gamet att buga huvudet av respekt och att han dessutom sällan gjorde intervjuer gjorde honom till en mystisk figur av mytiska och episka proportioner. Att han sedan i den här eran av youtube-klipp och “syns man inte, finns man inte”-tänk börjat göra intervjuer är högst beklagligt då han ganska snabbt visade sej vara en helt vanligt trist och grinig gubbe istället för den shaolin-munk man hoppats på kommer nog visa sej vara det största misstaget (vid sidan om hans senaste album) han gjort i sin karriär.

Hursomhelst.

Plötsligt står vi där i hans loge, jag, Petter och Daniel (som jag tror vid den tiden jobbade på BMG om jag inte minns helt fel) och vi har fått tydliga direktioner att snabbt gå in, skaka hand, posera för bild och sedan gå ut. Det hela är över på en minut men jag är ändå överlycklig över att ändå fått “träffa” Rakim och framförallt, ha en bild att stolt visa upp för alla (ca 19 pers) som vill se.

Åren går och mitt intensiva tjat på skivbolagstjejen-Camilla som tog bilden om att hon ska framkalla en kopia (1998 var antalet digitalkameror i sverige ca 7 st så att fotot togs med en kamera med filmrulle var en självklarhet) övergår till sporadiska påminnelser om att hon ska scanna bilden. Hur eller när Petter faktiskt tillslut kom över bilden är för mej höljt i dunkel men visst fick jag tillbaka lite av pirret i magen från 10 år tidigare när jag öppnade mailet som han skickade med bilden….

Skitsamma att Daniel har “min” plats på bilden. Skitsamma att jag ser ut som jag druckit för mycket sprit och sovit för lite (vilket nog iofs nog var en rättvis bild). Jag kan tom köpa Rakims märkliga peka i kors-posé, men vad fan…
GUBBJÄVELN BLUNDAR JU FÖR I HELVETE!

Vad lär vi oss av det här kids?

Tacka gudarna för mobiltelefoner med snabba och bra kameror och kom ihåg att idol-träffar oftast är ganska värdelösa…

Sleepy