12.10
Plats: Backstage Pampas scenen Hultsfredsfestivalen
Tid: 12 Juni 1998
Rakim a.k.a The Microphone Fiend a.k.a The 18th Letter a.k.a The R a.k.a The God MC eller helt enkelt Ra, ni vet han hiphop-guden, är för första gången i Sverige.
Jag hade väntat ett helt hiphop-liv och jag är inte så mycket för att träffa artister jag gillar bara för att ta en bild egentligen men när skivbolagsrepresentanten som hade hand om Rakim styrde upp en blixtsnabb meet & greet tack vare Petters förfrågan så blev jag nästan lite nervös.
För er som är något yngre än mej kan jag förstå att det här ter sej märkligt och idag (framförallt efter den ovärdiga skit-platta han just släppt) så skulle jag nog inte bli lika hype men då var han fortfarande en MC vars namn fick dom största i gamet att buga huvudet av respekt och att han dessutom sällan gjorde intervjuer gjorde honom till en mystisk figur av mytiska och episka proportioner. Att han sedan i den här eran av youtube-klipp och “syns man inte, finns man inte”-tänk börjat göra intervjuer är högst beklagligt då han ganska snabbt visade sej vara en helt vanligt trist och grinig gubbe istället för den shaolin-munk man hoppats på kommer nog visa sej vara det största misstaget (vid sidan om hans senaste album) han gjort i sin karriär.
Hursomhelst.
Plötsligt står vi där i hans loge, jag, Petter och Daniel (som jag tror vid den tiden jobbade på BMG om jag inte minns helt fel) och vi har fått tydliga direktioner att snabbt gå in, skaka hand, posera för bild och sedan gå ut. Det hela är över på en minut men jag är ändå överlycklig över att ändå fått “träffa” Rakim och framförallt, ha en bild att stolt visa upp för alla (ca 19 pers) som vill se.
Åren går och mitt intensiva tjat på skivbolagstjejen-Camilla som tog bilden om att hon ska framkalla en kopia (1998 var antalet digitalkameror i sverige ca 7 st så att fotot togs med en kamera med filmrulle var en självklarhet) övergår till sporadiska påminnelser om att hon ska scanna bilden. Hur eller när Petter faktiskt tillslut kom över bilden är för mej höljt i dunkel men visst fick jag tillbaka lite av pirret i magen från 10 år tidigare när jag öppnade mailet som han skickade med bilden….
Skitsamma att Daniel har “min” plats på bilden. Skitsamma att jag ser ut som jag druckit för mycket sprit och sovit för lite (vilket nog iofs nog var en rättvis bild). Jag kan tom köpa Rakims märkliga peka i kors-posé, men vad fan…
GUBBJÄVELN BLUNDAR JU FÖR I HELVETE!
Vad lär vi oss av det här kids?
Tacka gudarna för mobiltelefoner med snabba och bra kameror och kom ihåg att idol-träffar oftast är ganska värdelösa…
Sleepy
Varför detta slentriandissande av Seventh Seal? Allright, Seventh Seal är inte nån ny Paid In Full eller Don’t Sweat The Technique. Men det är ett bra hiphopalbum 2009, med bara ett par riktiga bottennapp, imho. Den växer vid varje genomlyssning och även om den kunde haft bättre beats är texterna och framförandet av dem från Rakims sida inget att klaga på, tycker jag. Dubbelt så bra som The Master som hade en bra låt.
Well, Tobias alla har självklart rätt till sin åsikt men för mej personligen så ÄR albumet en oerhörd besvikelse. Det kanske inte riktigt till fullo framgår av mitt inlägg men Rakim var och är inte en idol för mej bara för att man ska tycka det på korrekt hiphop-manér utan jag är vekligen et riktigt, riktigt stort fan och få minnen är mej så kära sonm när jag köpte “Follow the leader” 12:an och minns än idag känslan som fyllde mej första gången jag hörde orden “Thinking of a masterplan”. Det är egentligen omöjligt för honom att nå dom förväntningar som jag har på honom och i ärlighetens namn så vet jag ju också att han förmodligen inte kommer kunna få mej att få den där känslan igen. Det var en annan tid och både han och jag var andra människor då.
Men ändå, jag kräver mer av ett album från Rakim än jag gör från ett nytt album från av Lil’ Wayne liksom… Det må vara orättvist men han är trots allt Rakim, ribban måste ligga högre (paus).
Jag gav albumet ännu en chans i förmiddags efter att jag läst din kommentar och jag står kvar vid min åsikt, jag gillar verkligen inte albumet.
Sleepy: Tack för svar. Fair enough. Känner igen den där berusningen av Rakims tidiga grejer. Han öppnade ett nytt universum, det händer inte ofta. Själv hade jag verkligen sjukt låga förväntningar, eftersom jag hatade The Master. Kan vara det som spökar också.