Det tog ett tag men jag hoppas och tror även ni känner att det varit värt väntan.

Brand Nubian. Damn.

När jag själv satte ihop en lista på drömartister för Classiks så var Brand Nubian en av dom 3 högsta och det känns faktiskt lite overkligt att det nu faktiskt blir av om lite mer än en månad.

Passande nog så har vår förra akt, Pete Rock & C.L Smooth, både då tid och nu tid en relation till varandra. Var du i loopen när det begav sej så minns du säkert att en av dom absolut mest omtalade grejerna med PR & CLs debut “Mecca & Soul brother” var Grand Pubas vers på posse-låten “Skinz”. Puba var that motherfucking guy då och även om liknelsen haltar en del så skulle jag säga att det är typ som en Drake vers på en låt 2009/2010, alla spetsade öronen.
Och herregud vad han levererade… Grand Puba är fortfarande en topp tio snubbe på G.O.A.T listan om ni frågar mej.

Hoppar vi fram till vintern 2010 så visar det säg att banden mellan New Rochelle och Mount Vernon fortfarande är intakta då Pete Rock producerat och gästrappar på Sadat X senaste släpp “Turn it up” som är en riktigt fet historia i klassisk 90’s stil från den kommande “Wild cowboys II”.

Varsågod!

Staffetpinnen är alltså överlämnad och för en tid framöver kommer det så klart handla en hel del om Sadat X, Lord Jamal & Grand Puba på den här sidan.

/Sleepy

Sommaren 1992 flyttade jag ifrån roslagsmetropolen Norrtälje ut till en litet samhälle som heter Bergshamra som är en liten by instoppad mellan Norrtälje och Åkersberga. Detta gjorde att jag inte bara kom längre bort från den lilla krets homies som var nere med hiphopen, det medförde även att jag förlorade min kabel-tv och med det Yo Mtv Raps som var en av de få mediakanaler man hade för att hålla sig up to date med det senaste från staterna. Detta gjorde att jag började lyssna mer på radio och ett program som jag följde slaviskt under hela dess sändningstid var Mats Nileskärs Rap Attack som gick på p3 under onsdagkvällar 18-19. Programet var helt dedikerat till hiphopen och Mats körde denna show då Soul Corner tog sommarlov.

I garaget i huset jag bodde i hade vi en snickarbod där familjens bästa bandspelare stod, och det var där jag spenderade början på varje onsdagkväll laddad med tomma kassetband och förväntningar på vilken ny fet rap som Mats skulle spela.
Intervjuer med EPMD, KRS-One, Kool G Rap & DJ Polo och Ice-T varvades med de senaste tolvorna från Main Source, Fu-Schnickens och K-Solo, men det var ett segment i varje show som stod ut och det var avsnittet kallat “Veckans svenska”.
Här lyfte Mats fram inhemska artister som t ex Three Pieces Of A Puzzle, Swingfly och Sons Of Soul men det var först 15/7-92 som han centrerade en stor del av programmet till det första svenska hiphopskivbolaget som skulle göra ett massivt avtryck i historien. Nämligen Timebomb.

Under 25 minuter varvades intervjuer med grundaren och producenten Christian Falk samt snack med sveriges då mest respekterade MC, nämligen ADL.
Under slutet av intervjun väljer Mats att spela något som för mig är förmodligen den bästa svenska hiphoplåt som någonsin gjorts. Nämligen ADL’s “Should I Stay Or Should I Go”.
Lyckan över att ha denna låt på kassett blev dock inte långvarig för mig, då jag bara någon vecka senare lyckades med konststycket att inte bara få min Walkman att äta upp bandet utan att det även hände under lyssning av ovan nämda låt.
Det skulle dröja tills sommaren 2009 då en gammal vän till mig vid namn Alex Björneheim (känd i hiphopkretsar som han som pushade Dope Beats kassetterna på Big Apple Fashion i mitten av 90-talet) ringde mig och sa att han skulle göra sig av med lite vinyl och några lådor fyllda med kassettband.

Då jag vet att Alex var en trainspotter av rang när det begav sig, både när det gällde att printa ut egendesignade kassettomslag till alla plattor han kopierade på tapes till alla fattiga b-boys i Norrtälje samt när det gällde att spela in, datummärka och dessutom skriva ner låt för låt på alla radioshower han spelade in från radion.
Över några öl på hans veranda plöjde vi igenom hundratals kassetter tills vi hittade i mitt tycke, svensk hiphop holy grail!

17 år senare ger Classiks dig som inte hört denna pärla chansen att höra svensk hiphops bästa MC någonsin i en helt otrolig låt.

Tack till Soundhabitspro för nymastring.

/Grass

Pinsamt sen den här söndagen också…

Jag har precis som er fullt upp med jul-fixande och därför ger jag inte ens en närmare beskrivning av denna 4:e och sista jullåten utan jag låter helt enkelt musiken tala för sej och lovar istället att återkomma med mer frekvent bloggande under dom lediga dagar som ligger framför oss…

Snoop Dogg & Nate Dog – Twas The Night Before Christmas

Sleepy

Dags att tända det 3:e ljuset till tonerna av ännu en en hiphop jullåt.

Om ni varit med sen 1:a advent så vet ni att jag undviker dom vanligaste klassikerna (Christmas in hollis, Christmas rappin’ etc) i den här följetongen och det mest för att jag utgår ifrån att ni har bra pejl på dom låtarna redan.

Den här söndagen beger vi oss faktiskt längre tillbaka än 90-tals hiphop som vi vanligtvis fokuserar oss på här och tar oss hela vägen tillbaka till 1988 och den tidens förmodligen starkaste och bästa crew, Marley Marls Juice Crew.

Big DaddyKane, Roxanne Shante och Mc Shan var några av rapvärldens hetaste namn på den tiden och någon på Warner Brothers (som då skötte distributionen av Cold Chillin’) tyckte det vore bra med lite hiphop på den annars pop/rock-baserade jul-plattan “Winter Warnerland.

Personligen så tycker jag det är oerhört underhållande och befriande att höra dessa top-mcs kicka lättsamma jul-rhymes och jag önskar att man hade kunnat få den varan med några av dagens stora namn. Tänk vad mycket mäktigare det varit om tex “Forever” varit en jullåt, hur fett hade inte det varit?

Cold Chillin’ Juice Crew – Cold Chillin’ Christmas

Glad lucia!

Sleepy

Ikväll så är det alltså dags för De la Soul att återigen besöka huvudstan.

Rätta mej om jag har fel , men dom måste vid sida av TheRoots vara den hiphop-grupp som  besökt sverige flest gånger och dom har också, precis som The Roots, bjudit mej på några av dom bästa konsert upplevelser jag haft.

Det har definitivt inte alltid varit en bra liveakt utan berättar ofta själva om hur dom blev tvingade att lära sej under den resa som “3 ft high & rising” betydde. Det har gått 20 år nu. 20 ÅR. Det är en mycket lång tid och en del av er var inte ens födda då vilket för mej är en svindlande tanke.

De la soul är nog min G.O.A.T grupp. Visst har jag älskat många grupper mer och visst finns grupper som gjort enskilda album som varit bättre än något dom gjort men ingen annan inom genren har lika konsekvent gjort bra skivor och levererat live i 20 år och fortfarande är relevanta och gör bra musik. Jag menar, mellan “Plug tunin” från 1988 till  “Big Mouf” (som är en av årets topp 5 låtar, lätt) från i våras har dom släppt ifrån sej färre dåliga låtar än vad dom flesta andra klarar på ett enda album.

Lite rare De la-skit? Visst, ta den här!

De la soul – Clear lake audiotorium E.P

Kvällens gig på Göta källare är inget Classiks arrangemang men helt klart ett måste ändå. De la soul med ett band på 10 pers är i alla fall inget jag tänker missa.

Tänker du?

Sleepy

Jo jag vet, dagen är över om mindre än 1 timme men julpyssel med familj kom ivägen.

Vår 2:a jullåt kommer rakt ifrån (före detta?) mästerbloggaren Majestic Flows eminenta blogg där den postats inte mindre än 2 år på raken. Men eftersom jag faktiskt har ett finger med i låten så tar jag mej också friheten att lägga upp den på Classiks den här julen.

“Each X-mas (same ol shit)” dök upp på b-sidan till Timebomb All-stars “Girls” singel från 1992. På micken hittar du Lamee a.k.a B-Tuc från Sons of Soul, ADL och Swing Fly. Christian Falk producerade och jag stod för cutsen och om jag inte minns helt fel så var det en väldigt spontan inspelning under en kväll i Solnas Soundtrade-studio där det helt enkelt var ett plötsligt infall (och ev Mardi Gras-breakets klockor i kombination med vintermörker, weed och jul-hets) som gjorde att det blev just en jullåt.

Bild: Marimba Rooney

Dom flesta låtar, oavsett genre, som anknyter till en högtid är i 9 av 0 fall skapade utifrån förhoppningar om ekonomisk vinning snarare än kärlek/hat till Jul/midsommar och det är iofs inget som helst fel med det, men jag tror att just avsaknaden av sådana ambitioner gjorde att den här låten blev så pass bra som den blev och faktiskt fortfarande är.

Timebomb All-stars – Each X-mas (same ol shit)

Sleepy

Klassiskt soundtrack, kass film.

Som vanligt med andra ord för  är det något hip-hop (framförallt 90-tals hip-hop) har gott om så är det svindåliga filmer med bra låtar.

New jersey drive, Soul in the hole, Don’t Be A Menace To South Central While Drinking Your Juice In The Hood, High school high osv osv…

Samtliga så bra soundtracks att dom förtjänar helt egna blogginlägg så småningom, samtidigt som filmerna i fråga bör visas på repeat i helvetet.

Ett av dom bästa exemplen är Above the rim. En film såpass dålig att jag inte ens då (och tro mej, jag kan slösa tid på det mesta så länge det är det minsta hip-hop relaterat) pallade se hela trots uppreppade försök. Men soundtracket gjorde som bekant avtryck i hip-hop historien framförallt pga dom klassiska (om än sönderspelade) låtarna Warren G och Nate Doggs “Regulate” och Lady of Rages “Afro puffs”.

Världens (då) farligaste skivbolag, The untouchable Death Row, var då också världens hetaste skivbolag och ett helt soundtrack från bolaget var så klart en given framgång och också den enda rimliga anledningen till att filmen fick en helt egen “galapremiär” på biografen Olympia i Stockholm. Det var så vitt jag minns också enda gången den visades på en bioduk i Sverige då den fick en direkt till video release…

Under hösten 1994 så sände jag tillsammans med Solnas finest, Dj Boogieman och Alex Strehl, ett kortlivat program på den klassiska närradio kanalen MRS och tack vare det och framförallt Alexs skivbolags-connects så mixade vi ihop ett mixtape som dels funkade som reklam för albumet men också som inbjudan till premiären.

Above The Rim mixtape sida 1

Above The Rim mixtape sida 2

Plocka hem det här!

Det här tapet är som så ofta när det gäller mixtapes rippat av Sveriges egna Mr Rip-game proper a.k.a Dj Taro och har tidigare postats på hans blogg. Tack Taro!

Sleepy

Alkaholiks – Only When i’m drunk

It’s the weekend bitches!

Sleepy

Häromdagen var det 15 år sedan Mary J Bliges klassiska och genre omvälvande album “My Life” släpptes.

Minnesbilder från mitt liv i 20 årsåldern kommer till mej som ett brev på posten så fort jag hör låtar som “Mary Jane (All night long)”, “Be happy”, “I love you” och jag är långt ifrån ensam. Faktum är att det nog finns få album som spelats så flitigt av “min” hip-hop/R&B – generation som just “My life”.

Den brittiska soul-bloggen soulbounce har den senaste månaden uppmärksammat jubileumet med en månad av Mary och krönte det hela på 15 årsdagen med att bjuda på en utmärkt mix som innehåller flera remixer och låtar som inte är helt vanliga utanför dj-världen.

Självklart passar jag den vidare till er mina Classiks vänner utifall ni missat den.

Soulbounce Month of Mary-mix finns här!

Sleepy

Jaha, du var det snart jul alltså.

Vi på Classiks ser självklart fram emot det och kommer varje söndag fram till Jul bjuda på en jul låt för att peppa stämningen.
Först ut är en låt som få nog vet eller tänkt på som en jullåt. Outkasts debut singel “Players ball”.
Lyssnar du på texten med den vetskapen så hör du både en och två jul referenser.

Players ball spelades in till julkskivan A LaFace Family Christmas som var precis som namnet avslöjar en julsamling från L.A Reid och Babyface skivbolag där dåtida superstjärnor som Toni Braxton och TLC också hade låtar med. Det sägs att Players ball var lite utav ett test från bolaget för att se om Outkast hade potential och om dom skulle signa gruppen. Resten är som man säger, historia.

Här kan du plocka hem hela 12:an och jag kan varmt rekomendera extended versionen med längre intro.

Alt länk

Glad 1:a advent önskar Classiks!

Sleepy