Sommaren 1992 flyttade jag ifrån roslagsmetropolen Norrtälje ut till en litet samhälle som heter Bergshamra som är en liten by instoppad mellan Norrtälje och Åkersberga. Detta gjorde att jag inte bara kom längre bort från den lilla krets homies som var nere med hiphopen, det medförde även att jag förlorade min kabel-tv och med det Yo Mtv Raps som var en av de få mediakanaler man hade för att hålla sig up to date med det senaste från staterna. Detta gjorde att jag började lyssna mer på radio och ett program som jag följde slaviskt under hela dess sändningstid var Mats Nileskärs Rap Attack som gick på p3 under onsdagkvällar 18-19. Programet var helt dedikerat till hiphopen och Mats körde denna show då Soul Corner tog sommarlov.

I garaget i huset jag bodde i hade vi en snickarbod där familjens bästa bandspelare stod, och det var där jag spenderade början på varje onsdagkväll laddad med tomma kassetband och förväntningar på vilken ny fet rap som Mats skulle spela.
Intervjuer med EPMD, KRS-One, Kool G Rap & DJ Polo och Ice-T varvades med de senaste tolvorna från Main Source, Fu-Schnickens och K-Solo, men det var ett segment i varje show som stod ut och det var avsnittet kallat “Veckans svenska”.
Här lyfte Mats fram inhemska artister som t ex Three Pieces Of A Puzzle, Swingfly och Sons Of Soul men det var först 15/7-92 som han centrerade en stor del av programmet till det första svenska hiphopskivbolaget som skulle göra ett massivt avtryck i historien. Nämligen Timebomb.

Under 25 minuter varvades intervjuer med grundaren och producenten Christian Falk samt snack med sveriges då mest respekterade MC, nämligen ADL.
Under slutet av intervjun väljer Mats att spela något som för mig är förmodligen den bästa svenska hiphoplåt som någonsin gjorts. Nämligen ADL’s “Should I Stay Or Should I Go”.
Lyckan över att ha denna låt på kassett blev dock inte långvarig för mig, då jag bara någon vecka senare lyckades med konststycket att inte bara få min Walkman att äta upp bandet utan att det även hände under lyssning av ovan nämda låt.
Det skulle dröja tills sommaren 2009 då en gammal vän till mig vid namn Alex Björneheim (känd i hiphopkretsar som han som pushade Dope Beats kassetterna på Big Apple Fashion i mitten av 90-talet) ringde mig och sa att han skulle göra sig av med lite vinyl och några lådor fyllda med kassettband.

Då jag vet att Alex var en trainspotter av rang när det begav sig, både när det gällde att printa ut egendesignade kassettomslag till alla plattor han kopierade på tapes till alla fattiga b-boys i Norrtälje samt när det gällde att spela in, datummärka och dessutom skriva ner låt för låt på alla radioshower han spelade in från radion.
Över några öl på hans veranda plöjde vi igenom hundratals kassetter tills vi hittade i mitt tycke, svensk hiphop holy grail!

17 år senare ger Classiks dig som inte hört denna pärla chansen att höra svensk hiphops bästa MC någonsin i en helt otrolig låt.

Tack till Soundhabitspro för nymastring.

/Grass

Jo jag vet, dagen är över om mindre än 1 timme men julpyssel med familj kom ivägen.

Vår 2:a jullåt kommer rakt ifrån (före detta?) mästerbloggaren Majestic Flows eminenta blogg där den postats inte mindre än 2 år på raken. Men eftersom jag faktiskt har ett finger med i låten så tar jag mej också friheten att lägga upp den på Classiks den här julen.

“Each X-mas (same ol shit)” dök upp på b-sidan till Timebomb All-stars “Girls” singel från 1992. På micken hittar du Lamee a.k.a B-Tuc från Sons of Soul, ADL och Swing Fly. Christian Falk producerade och jag stod för cutsen och om jag inte minns helt fel så var det en väldigt spontan inspelning under en kväll i Solnas Soundtrade-studio där det helt enkelt var ett plötsligt infall (och ev Mardi Gras-breakets klockor i kombination med vintermörker, weed och jul-hets) som gjorde att det blev just en jullåt.

Bild: Marimba Rooney

Dom flesta låtar, oavsett genre, som anknyter till en högtid är i 9 av 0 fall skapade utifrån förhoppningar om ekonomisk vinning snarare än kärlek/hat till Jul/midsommar och det är iofs inget som helst fel med det, men jag tror att just avsaknaden av sådana ambitioner gjorde att den här låten blev så pass bra som den blev och faktiskt fortfarande är.

Timebomb All-stars – Each X-mas (same ol shit)

Sleepy